Utan kärna

Jag har ju varit frånvarande ett tag. Hunnit med en massa tankar, byta kyrkan (numera hittas jag här) och varit i Malmö med den, påbörjat utförsäljningen på jobbet (vi stänger ju ned) mm. mm.

Fråga: Hur odlar man satsumas? De har ju inga kärnor!

Sjukt kul

Kolla in det här!

Förutseende - eller inte!

Så igår var jag förutseende nog att åka hemifrån 15minuter tidigare och kom helt enligt planerna i tid till jobbet. Allt väl så långt.
Däremot hemresan - där jag också trodde mig vara förutseende - gick inte lika bra. Jag hade nämligen fixat det så bra att jag fick skjuts av ömma modern som stod och väntade i Skhlm:s parkeringsgarage prick åtta noll noll. Jag satte mig och bilden startade. Inte.
En timme senare hade pappa kommit, vi hade fixat starthjälp och båda bilarna kunde rulla iväg.
Gissar att mamma inte hade tänkt sig spendera kvällen i kallt parkeringsgarage, och förmodligen blir mer svårövertalad nästa gång jag vill ha skjuts.

h&m ♥ Sonia Rykiel = sant

Idag har jag - inte helt oväntat för er som känner mig - åkt till stan och kollat in h&m's senaste designersammarbete med Sonia Rykiel. Mycket trevligt. Jag fick med mig Therese, men tror egentligen att hon mest följer med för att jag tycker det är kul, vilket jag förstås uppskattar!

I alla fall var det färg, ränder, glädje, sött, och franskt. Alltså Sonia Rykielskt. Självklart hade jag kollat lite på hemsidan först, bara för att veta ungefär, men det är en helt annan sak att stå i butiken och röra.
Egentligen kan jag bara förklara så här: jag älskar ju museum, men där får man bara titta (undantaget musikmuséet!) och att då gå till en butik och få känna är ju helt fantastiskt! För håll med mig om att tyger inte kan upplevas helt och hållet med en blick!

Inte heller helt oväntat kom jag hem med en liten kofta, rosa-och svartrandig :)
Så här ser den ut:

Han

Han. Drömmarnas han. Han. Han. Han som vände sig om. Han. Han som tittade på mig, sneglade hitåt. Han. Han? Vem han? Han som står där. Han! Han vände sig om. Ja, han.

Slunga mig 15år tillbaks i tiden, tack!

Undrar hur nitti-tal är inte det här?

Finns i sjön, boot-cut jeans, familjemiddag på söndag, kort hår.
Och det är jag idag.

N

Jag har alltid hört att noshörningar ska vara så farliga. Nu har jag kollat i fotoalbum nr. 1 (alltså mitt första) och konstaterat att den första gången jag hörde det var förmodligen runt 199o för då har jag ett foto på några från Kolmården.

Wikipedia säger bland annat att "Noshörningar (Rhinocerotidae) är en familj uddatåiga (finns ens det ordet??) däggdjur. Deras mest utmärkande drag är det stora hornet på nosen. Ordet rhinoceros kommer från de grekiska orden rhino (nos) och keros (horn). Till skillnad från andra behornade däggdjur, består noshörningens horn av ett ämne som liknar hårt packat hår. "

Det visade sig också att de kan springa i upp till 45km/h. Så om man skulle bli jagad av en skulle det absolut inte vara lönt att försöka springa ifrån den. Inte om man inte är löpare på heltid vill säga...

Nu får man gärna ha önskemål om vad man vill läsa om på O.