Att börja skolan...

Jag har precis hunnit gå en vecka i skolan, på dagen faktiskt, och kan bara konstatera att jag inte direkt är van vid det. Men så var det ju också ett år sen sist...
Man blir ju så trött av allt pluggande: läxor är ju egentligen ett fenomen jag är helt för, men konstigt att vara tvungen att läsa något när det annars är nått jag gör för nöjets skull, och den här perioden av att inte riktigt känna någon och bara hoppa runt: Emelia, det är inte alls så charmigt som du säger!
Men det bli väl bra, och jag trivs ju egentligen superbra med att plugga. Oj, vad jag kommer lära mig grejer det kommande året! Fabulöst, är ordet.

Förresten heter skolan Credoakademin, men jag vill hela tiden säga och skriva Credoakademien. Vaddå påverkad av andra akademier...?

Facebook

Precis som min polare Lydia måste jag skriva en blogg om Facebook. Jag tror att det är den bästa communityn jag varit med i. Allt från min Lunarstorm-period (fjortis) till min helgon-period (metall och dreads) har sina brister. Även det helyllekristna crossnet saknar vissa aspekter.

Så vad är det som gör Facebook så bra då?
Historisken i gästboken, super för man slipper bläddra tillbaks i vänners gästböcker bara för att man glömt vad man själv skrev senast.
Piraten och Vampyren, jättekul! Man kan vara pirat, vampyr, zombie, eller något annat man känner för, bit/bomba andra som ger klirr i kassan.
Vännerna, typ ALLA jag känner har en Facebook och de öriga är på väg att skaffa en. Eller hur!
Länkar och annat, från sidan kan man lägga upp schyst länka till allt möjligt. T.ex. har ju jag såklart en länk hit :)

Gårdagens dilemma

Igår fick jag ett dilemma.
Jag har inte kollat på film på super-duper-länge (cirkus en vecka) och var desperat behov av en thriller. Alltså började jag kolla (och såg klart!) 2ooo-filmen på 5:an "Mind over Murder" som kategoriseras som thriller, men är mer av en romantisk komedi. Tala om besvikelse...

Till 5:an:
Kolla på filmen innan ni placerar den under en kategori!

Which Friends Character are You?

Idag gjode jag ett test för att se vilken Friendskaraktär jag är mest lik. Det blev Ross.

Med motiveringen:
You are Ross. You're intelligent and adored by your parents. However, your lack of social skills causes you to talk too much and try too hard. While your friends pick on you for your nerdiness, they better watch our for your rage.

Är det här nått bra eller dåligt?

Ordvitsar

I min familj är vi väldigt "ordvitsig" och så, men eftersom släkten börjar bli gammal finns det en tendens till upprepning av dem. Jag tänkte alltså dela med mig av de två vanligaste (fler kunde jag nämligen inte komma på då jag inte tycke de är speciellt roliga längre):

- Vi du sitta brevid mig, eller ska jag sitta brevid dig?
- Jag har glasögon för att se bra ut.

Annars gillar vi skarpt Karl-Beril citat och bjuder året om på fikon och glöggsniffande, ger Bodens Fästning i present till folk, tycker att det är synnerligen fina aftnar såhär på sommarhalvåret vilket ofta kräver utbringandet av en skål, och annars gillar vi att spela biljard. Speciellt kul var det såklart härom året då min lillebror fick just ett sådant och vi kunde invigningsspela.

Förresten har jag tänkt på en grej, varför heter frisersalonger alltid så fåniga saker (Vassa Saxen, t.ex.) eller har herrnamn?

Lagom svenskt

Varje morgon när jag åker till jobbet är det samma människor som står på samma hållplats och tillsammans väntar vi på samma buss. Trots detta hejar vi inte på varande.
Nej, ve och fasa! Tänk att heja på någon man inte känner! Eller inte... för en av oss började heja. En kvinna med svartvit klädsel. Och hon hejar såpass bra att hon under bara två månader har fått med sig några till, så nu är vi några som hejar på varandra varje morgon (och jag kan erkänna att jag saknade det under hennes semester för inte vågade jag börja en ny hej-kedja). Men inte mer än så, och jag undrar vad som skulle hända om jag plötsligt en morgon utmanade tystnaden och sa något mer. "Vad jobbar du med?" eller något annat mer personligt som inte är "Att bussen ska vara så försenad varje morgon, man får ju kuta till tåget!", "Ursäkt, men vet du vad klockan är?" eller "Fint väder!". Så kanske att jag imorgon ska utmana tystnaden... fast det är inte riktigt så att jag är i behov av det för jag har ju min bok och man ska inte underskatta Edgar Allan Poe på orginalspråk (!), fast egentligen kanske det mer beror på modet. Skulle jag kunna börja en ny hej-kedja?

Förresten har jag äntligen börjat ta tag i alla papper som ligger i den o-organiserde röran.
Ciao!