Isflak

Idag när jag satt på bussen mellan Slussen och Mölnviksrondellen (där jag går av till jobbet) tänkte jag på hur det ibland verkligen känns som att man är på is: det är lite halt; man känner hur det spricker runt omkring en åt vilket håll man än går; det är som att man står på ett isflak mitt i en jättestor vak och man har ju inte precis lust att simma i isvattnet till närmsta större is-fastland; det spricker när man går framåt så det enda alternativet är att vända åter.
Och så tänkte jag att det var skönt att ha Gud mitt i allt det.