Igen, å igen, å igen...

Ytterligare en gång har jag lyckats med det.
Jag står i hallen på morgonen, har precis dragit på mig mina guld-converse och jackan då jag kommer på att det ska regna idag (jag lite helt och fullt på SMHI, om du undrar). Frågan är då om jag ska kuta ner på mitt rum och hämta det lila paraplyet och därmed kanske också missa bussen, eller om jag ska hoppas att det inte regnar när jag är ute, men å andra sidan hinna med bussen?
Allt som oftast väljer jag alternativ ett, för även om jag tar med mig paraplyet och det regnar är det ytterst sällan jag använder det för jag är helt enkelt inte så förtjust i att gå med paraplyer... Men så ibland, som idag, vill jag ha ett. Nu slutar jag inte än på 2h och 45 minuter så det kanske inte är helt kört, men lite deprimerande är det ju när de har lovat regn och jag har tygskor och det dessutom hällregnar nu. Som om det inte vore nog finns det inget tak vid busshållplatsen (vad hjälper väl en lyktstolpe?).

By the way: Jag var på Mathilda och Joels bröllop i fredags, schyst värre :) Och grattis!

Ett rum fullt av stolar

Jag har allvarligt funderat på om jag inte borde ha ett rum fullt av stolar. Och kanske att en lite förklaring skulle vara på sin plats här.
Hemma i mitt rum lägger jag sällan grejer på golvet (fast fråga inte min pappa om det...), utan det mesta hamnar på skrivbordet, som inte längre är en organiserad röra, utan bara en vanlig röra, eller på någon av mina två stolar. Nu är det så att dessa två redan är upptagna och skrivbordet är, som sagt, ganska fullt, så alltså har jag klurat ut idén att ha ett rum fullt av stolar. Jag sitter nämligen alltid på golvet eller i sängen, vilket jag trivs bra med, men skulle ju vilja ha lite fler stolar så att jag kan lägga mina papper och tidningsutklipp på dem.
Klurigt va?

För övrigt lyckades jag precis skrämma slag på en abetskamrat. Tänk vad det värmer :)

Vett och etikett

Idag på lunchen hamnade jag och en av läkarna, Bengt, i ett samtal om etikett. Vi pratade om lite allt möljligt, men jag fasnade för tvåsaker som jag inte viste tidigare och tänkte dela med mig av.

1. Enligt gamla seder ska man inte ge bort knivar då det är ett vapet och kan uppfattas fientligt. Inte ens sånna där kockknivar och alla har hemma. Däremot kan man sälja kniven till en vän för 1krona eller 50öre med förklaringen ovan.

2. Man ska inte öppna vinflakor på en gång när man får dem i present för då framstår det som att man inte har tillräckligt själv att bjuda på. Däremot går det bra att öppna chokladaskar för det kanske man endå inte hade tänkt bjuda på.

Så nu vet ni det!

Den Stora Jakten

Igår hade jag sannerligen en heldag. Första jobbade jag mellan o7oo och 13oo för att sedan ta mig raka vägen till stan (läses Stockholm). Väl där lunchade jag och mamma, och sedan var det dags för Den Stora Jakten. Egentligen är det inte så dramatiskt som det låter, utan jag skulle bara (inte bara för mig) köpa skor till ett bröllop jag ska på om två veckor. Men (alltid dessa men) jag har alltid problem med att hitta saker till fester, särskillt när det rör sig om lite mer uppklädda tillställningar. Typ bröllop. Paniken var alltså ett faktum.
Allt ifrån att mina fötter är gigantiska, till att jag inte trivs i partyklänning och aldrig kan matcha upptar mina tankar och förmörkar blicken för mig som en salva pilar förmörkade himmelen under medeltidskrigen.
Efter att ha kolla Din Sko, Nilson, Wedins, Ecco, och diverse andra skobutiker, var jag även in på Lindex, H&M, och Zara eftersom klädkedjor kan ha lite roliga dojjor ibland. Inget hittades och energin började sakta men säkert sina. Jag och mamma bestämde oss då för att ta en fika och Gallerian tornade upp sig (bokstavligt talat då vi befann oss nere i Sergelgången).
Inget går upp mot en kopp Rooiboste och en muffins (singularis: muffin?) och efter att ha fått i mig behövlig energi kunde jag tänka klart igen.
Väl tillbaka i butiken bestämde jag mig för ett par svarta skor som kanske skulle funka på bröllopet, och ett par röda som definitivt skulle funka. De sistnämnda var så fina att även mammma ville ha dem, och allt slutade med 150 kroners rabatt.
Efter denna smäll ser jag fram emot bröllopet lite mer... :)

Dagens ironi

Som tidigare nämnts jobbar jag på en vårdcentral. I receptionen står vårdcentralens enda fax. Dagligen sprutar den ur sig massa papyrus som jag sorterar till respektive mottagare.
Vi får också en massa oadresserad reklam, men oftas är den hyfsat befogad. Inte idag.
Jag har nu på morgonen lyckats få "Otroligt lågt pris, Snart slutsålt!". Gissa då vad det handlar om, för inte är det stödstrumpor eller bandage, inte ens plastmuggar till väntrummen eller nån prenumeration på Hus och Hem. Det handlar om en gummibåt! Men inte vilken som helst utan den otroliga modellen som dessutom till ett oslagbart pris kan köpas med en tillhörande motor. Vem vill inte ha en sån? Speciellt på en vårdcentral! ALLA! Eller... inte? Näe, inte.

Två i-landproblem

Idag trodde jag att ett av två i-landsproblem skulle uppstå.

I-landsproblem 1: Blöta gympadojjor
Jag jobbar som receptionist på en vårdcentral och som bekant tar jag emot patienterna. I-landsproblemet jag då råkar ut för är gnisselskor p.g.a. regnet. Mina gnisslade betänkligt redan då jag kom på morgonen och vart eftersom dagen löper gnisslar det mer och mer. Alla gnisslar.
Så, jag beklagar mig lite lätt hos Linda (en av undersköterskorna som har koll på allt) och, kanske just därför, har hon även lösningen! Skoskydd, eller "plastsockor som man får på sjukhus" som en kompis kallar det. Jag fyller enkelt behållaren i foajén och kan lugnt välkomna vidare mina, nu angenämnt prasslande, patienter. Tack Linda!

I-landsproblem 2: För stor teckenstorlek
Igår efter lunch nångång upptäckte jag att någon hade ändrat teckenstorleken på mina windowsrutor. Suckochstön! Tro heller inte att jag är det datageni som behövdes för att ändra tillbaka det, utan under hela eftermiddagen fick jag sitta och scrolla sidledes på alla rutor (4 ungefär, men endå!).
Idag då jag kom trodde jag att samma öde väntade mig, och lagom till halvtio-rasten kom Ulla, en kollega, för att lösa av mig. Eftersom att det var hon som hade gjort det igår (löst av mig alltså) frågade jag lite försynt om hon skulle kunna ändra tillbaks teckenstorleken när hon gick igen. Hon kolla lite på mig och sa att hon trodde att det var jag som hade ändrat den. Dock är hon ett datageni och visste precis vart man ska söka sig (för er som inte vet finns det ett vektyg under Visa som heter Textstorlek). Nästan hela dagen idag har jag alltså kunnat ha det precis som vanligt.

Det traditionella

Första inlägget blir väl ganska traditionellt, här ska bankas i med de vanliga klyschorna om att alla första inlägg blir lika, men det måste också finnas plats för framtdslöften: hur mycket och ofta jag ska skriva, ambitiösa och roliga inlägg för att inte tala om alla länkar jag kommer att göra till andra bloggare och finurliga bilder som kommer att läggas upp.
I slutendan kan du slå dig i backen på att jag inte sticker ut mer än nån annan... :)
Men men, varmt välkommern kära läsare!
Kom med glädje tillbaks.