Jag - superhjälte!

Då hade jag sett ut ungefär såhär...



Vill du också blir en hjälte så testa möjligheterna här!

Trubbel

Ikväll tittade jag på Så ska det Låta och råkade höra låten Trubbel, men kunde inte placera vart jag hört den, av vem den sjungits, ... ja, när, var, hur helt enkelt.
Till sist mindes jag första sommaren med Parkteatern. Jag och en kompis gick och såg Richard Wolff i Vita Bergen, en underbar enmans-show med berättelser och trubadur-låtar om vartannat.
Så kikade jag på Youtube och hittade följande substitut:

Gruppintervju

Idag var inte bara min sista dag på Alfa, utan även intervju-dag på Lidl Sveavägen. Tanken är deltidsjobb och jag fick ett positivt intryckt så nu hoppas jag igen!

Under intervjun inträffade diverse konstiga saker:
Sak 1: Butikschefen viste inte vad Alfa Laval var för något, han hade inte alls hört talas om företaget tidigare. Bisarrt!

Sak 2: Någon ringde från dolt nummer så jag kunde bara lägga på utan att veta vem det var (jag hoppades inneligt på att det inte var Ikea som ringde om besked!). När jag kom ifrån intervjun hade jag ett meddelande i inkorgen och det visade sig vara från en journalist på Stockholm City. Hon hade läst ett inlägg som jag skrivit om provjobbning (förmodligen detta och kanske även detta) för ett tag sedan och höll som bäst på att skriva en artikel om det så kanske att jag inom en snar framtid är citerad i tidning...!

Sak 3: Det var en gruppintervju och vi var tre personer varav en kille och en tjej. Killen hade också jobbat som telefonförsäljare - på samma företag som jag jobbat på!

Sista dagen

Idag var min sista dag på Alfa Laval och det kändes rätt tråkigt. Det uppmuntrande - men på ett lite bisarrt sätt - var att de andra också tyckte att det var tråkigt: schyst att ha lämnat ett positivt avtryck!

Som tack fick jag en skål från Reijmyre. Den blå.

Dagens hjälte

Dags för nomineringarna till dagens hjälte, och för mig är det bara en: Philip.

Idag i mitt monotona arbete - läs nedan - erbjöd han sin finurliga manick som gör att man kan lyssna på sin iPod-musik genom radion. Fantastiskt! Rummeta har fyllts av bl.a. Blindside och White Stripes.

Fångad i den monotona buren

Då mannen jag vikar för har kommit tillbaks till jobbet och är fullt arbetsför är vi en person för mycket - jag. Dock blev jag ju lovad arbete veckan ut så det jag gör ju är rätt monotont - jag packar reklambrochyrer i kuvert som sedan ska packas i lådor och skickas ut. Det är 400 stycken.
Jag kände bara att jag behövde en paus för att skriva att jag känner mig som den som hamnade i tigerburen på Fångarna på Fortet: man ser de andra deltagarna på en liten skärm - i mitt fall arbetskamrater genom ett fönster - men kan inte delta eller prata med dem på något sätt.


Tiger på utsidan, jag på insidan.

Monster i dubbel bemärkelse

Så denna helg har varit ovanligt aktiv.
I fredag var jag och Emelia på Gudrun och Granit, och åt stadsteater-mat och var på stadteaterföreställning = Monsterkabinettet. Den visade sig vara en evolution av kvinnan, från Medea till Brittney med många skratt och dialoger. Emelia konstaterade att slutet var lite Kill Bill och övertydligt, och jag att monologerna och dialogerna i början var för många, men vi enades nog om att det var värt att se den, att pnegarna var rätt spenderade.



På lördagen efter jobbet åkte jag med pappa på Män som Hatar Kvinnor på Heron. Vilken hemsk film! Alltså, på ett hemska-scener-vis och inte ett hemskt-och-dåligt-vis. Jag tror så här lagon efterklokt att det hade vara toppen att läsa bok 1 och 2 först för att vara beredd på vad som skulle komma, handlingen och lite sånt, men att nu och för min del får det nog dröja några månader innan jag tar på mig att läsa böckerna.



Söndagen blev lung: jobb på dagen och en kväll hemma som avslutade med säsong 4 av Supernatural, en riktigt favvoserie som äntligen har dragit igång igen!

Planerna

Här kommer en ny suma sumarun av de senaste dagarna göromål:

I tisdags provade jag på Afrikansk dans för första gången. Superkul! Man får släppa alla hämningar och bara dansa loss - trots att det var vad jag gjorde kan jag konstatera att jag inte var den vildaste och om en kvinna från t.ex. Nairobi såg mig skulle hon förmodligen tycka att jag var ganska lam - vilket var superkul. Jag ska försöka gå på det igen!

I onsdags var jag på gruppintervju på Ikea, Kungens Kurva. Det kändes bra för min del, men som alltid vet man ju inte vad intervjuarna tycker. Ialla fall har jag nästan en 50% chans att få jobbet då det är en del tjänster inför sommaren. Förhoppningen är att få stanna kvar på Ikea även i höst!

Igår, torsdag, tränade jag åter igen här på Alfa - gratis är gott! - och jag tror att de behöver mig. Förklaring: de är en rätt hög medelålder här så när jag är med sjunker den med rättså många år och de gör ju att de andra känner sig mer ungdomliga :)

Ikväll vankas teater för mig och Emelia. Stadsteatern bjuder Monsterkabinettet och förra helgen införskaffades biljetter! Vi hoppas även kunna klämma in mat, Gudrun och Granit.

Kul hemsida

Hittade via Lydias blogg en rolig grej på ca. 1 minut. Ta dig tiden!

Fönstertittar-sjukan

En kollega till mig presenterade precis en idé hon har om hur fönstertittar-sjukan börjar. Hon har haft ont i ryggen en längre tid, men inget tyckes funka till för en vecka sedan när kiropraktorn knackade på rätta stället.
Igår på väg hem från jobbet, berättade hon, fick hon stanna en stund för att vila ryggen, och började då fundera om ryggvärk inte kunde vara orsaken till fönstertittar-sjukan. När man ändå står stilla kan man ju lika gärna se sig om lite, och varför då inte kika in genom folks fönster? :)

Publicitet och promotion

När jag vet att någon har gjort något kreativt vill jag framhäva det, ställa det i rampljuset och få människor att observera hur bra och enkel grundtanken med kreativitet är.

Här om veckan var jag på fest hos en kompis och träffade diverser människor - kända som okända för mig - och bland dem en tjej som startade eget för att lära sig marknadsföring. "Jag tänkte att det bästa sättet att lära sig måste vara att starta eget, så det gjorde jag." Det låter så enkelt, men för mig blir det sällan så i praktiken.

Ialla fall har hon en internetbutik som man kan kika på här.
Jag kan säga på en gång att det inte riktigt är min grej, men som sagt, det är grundtanken och kreativiteten jag hyllar!

Glädjen

Under helgen - i söndags - när jag satt på förmiddagsmötet upplevde jag den där småputtrande glädjen som kommer sig av ingenting. Det där tillståndet när allt står rätt till med Gud, det naturliga tillståndet som vi bör leva i.
Nu vet jag vad jag ska sträva efter och hur jag vill ha det till vardags.

Förmiddagsfika

Här på Alfa är det viktigt med rutiner. Klockan 1o3o, till exempel, är det förmiddagsfika och i vanliga fall brukar jag bara ta en kopp grönt te och kanske en frukt. Idag var jag dock lite extra sugen så efter koppen te och en liten, sur och svårskalad apelsin (god, men jag kommer aldrig orka skala en igen!) ville jag fortfarande ha något. Således blev det att jag skar en bit ost (de andra brukar ta en knäckemacka med smör och ost, därav osten) och det visade sig att den var jättegod! Så min nya morgon rutin som jag initierade idag är att ta en knäckemacka med ost - och kanske också en bit ost vid sidan av - med grönt te, och om jag är mer hungrig efter det, en frukt.
Mer ost åt alla!

Mamma

Igår köpte jag en skål från Kosta Boda till min mamma. Designad av hennes favorit, Ulrica Hydman-Wallin, och hon blev jätteglad. Hon frågade också varför, för det var varken hennes födelsedag, mors dag, eller namsdag, men för mig var det helt att bero på. Bara för att jag sett den ett tag och vet hur mycket hon skulle vilja ha den.
Min mamma är den sån som alltid sätter sig själv sist, nästan aldrig köper nya saker till sig o.s.v. så jag tyckte att när hon nu själv nästan aldrig köper något så måste någon annan göra det.

Det här skrev jag inte alls för att upphöja mig själv på något sätt, utan mest för att jag har funderingar om varför människor gör som de gör, och hur man prioriterar.

Häxan från Portobello

För tillfället är det rätt lite att göra på jobbet (=Alfa Laval) och jag har gått och fluktat på en Paulo Coelho-bok i lunchrummet, som jag tog med mig till kontoret och började läsa igår. Eller rättare sagt började jag läsa den igår vid lunchen.
Något som faschinerar mig med hans böcker är att de alltid handlar om tro. Oftas katolicism, men ibland något annat som verkar avvikande helt från den tro jag är uppvuxen med och jag får uppfattningen att han själv har totat ihop en egen version av kristendomen, en som passar honom bäst.


Häxan från Portobello engagerar mig i sinnet: jag vill veta vad som ska hända, hur olika personer uppfattar/kommer att uppfatta henne, och vad hennes öde bli.
Det käns spännande att läsa vidare, men med en spänning som är skör. Jag skulle lätt kunna tappa intresset, trots faschinationen.

Dagen du föddes

Jag har tänkt på det här med födelsedagar. Varför firar man en födelsedag?
Idag tror jag mest att det är för att få presenter, och för att man ska göra det för det är en tradition som man ska se fram emot. Men från början måste det ju ha varit för att dagen du föddes hade så ofantligt stor betydelse för familj och vänner att den måste firas. Av glädje att du kom till världen. Konstigt vad den har nedgraderats...