Något som faschinerar mig med hans böcker är att de alltid handlar om tro. Oftas katolicism, men ibland något annat som verkar avvikande helt från den tro jag är uppvuxen med och jag får uppfattningen att han själv har totat ihop en egen version av kristendomen, en som passar honom bäst.
Häxan från Portobello engagerar mig i sinnet: jag vill veta vad som ska hända, hur olika personer uppfattar/kommer att uppfatta henne, och vad hennes öde bli.
Det käns spännande att läsa vidare, men med en spänning som är skör. Jag skulle lätt kunna tappa intresset, trots faschinationen.