Facebook

Precis som min polare Lydia måste jag skriva en blogg om Facebook. Jag tror att det är den bästa communityn jag varit med i. Allt från min Lunarstorm-period (fjortis) till min helgon-period (metall och dreads) har sina brister. Även det helyllekristna crossnet saknar vissa aspekter.

Så vad är det som gör Facebook så bra då?
Historisken i gästboken, super för man slipper bläddra tillbaks i vänners gästböcker bara för att man glömt vad man själv skrev senast.
Piraten och Vampyren, jättekul! Man kan vara pirat, vampyr, zombie, eller något annat man känner för, bit/bomba andra som ger klirr i kassan.
Vännerna, typ ALLA jag känner har en Facebook och de öriga är på väg att skaffa en. Eller hur!
Länkar och annat, från sidan kan man lägga upp schyst länka till allt möjligt. T.ex. har ju jag såklart en länk hit :)

Gårdagens dilemma

Igår fick jag ett dilemma.
Jag har inte kollat på film på super-duper-länge (cirkus en vecka) och var desperat behov av en thriller. Alltså började jag kolla (och såg klart!) 2ooo-filmen på 5:an "Mind over Murder" som kategoriseras som thriller, men är mer av en romantisk komedi. Tala om besvikelse...

Till 5:an:
Kolla på filmen innan ni placerar den under en kategori!

Which Friends Character are You?

Idag gjode jag ett test för att se vilken Friendskaraktär jag är mest lik. Det blev Ross.

Med motiveringen:
You are Ross. You're intelligent and adored by your parents. However, your lack of social skills causes you to talk too much and try too hard. While your friends pick on you for your nerdiness, they better watch our for your rage.

Är det här nått bra eller dåligt?

Ordvitsar

I min familj är vi väldigt "ordvitsig" och så, men eftersom släkten börjar bli gammal finns det en tendens till upprepning av dem. Jag tänkte alltså dela med mig av de två vanligaste (fler kunde jag nämligen inte komma på då jag inte tycke de är speciellt roliga längre):

- Vi du sitta brevid mig, eller ska jag sitta brevid dig?
- Jag har glasögon för att se bra ut.

Annars gillar vi skarpt Karl-Beril citat och bjuder året om på fikon och glöggsniffande, ger Bodens Fästning i present till folk, tycker att det är synnerligen fina aftnar såhär på sommarhalvåret vilket ofta kräver utbringandet av en skål, och annars gillar vi att spela biljard. Speciellt kul var det såklart härom året då min lillebror fick just ett sådant och vi kunde invigningsspela.

Förresten har jag tänkt på en grej, varför heter frisersalonger alltid så fåniga saker (Vassa Saxen, t.ex.) eller har herrnamn?

Lagom svenskt

Varje morgon när jag åker till jobbet är det samma människor som står på samma hållplats och tillsammans väntar vi på samma buss. Trots detta hejar vi inte på varande.
Nej, ve och fasa! Tänk att heja på någon man inte känner! Eller inte... för en av oss började heja. En kvinna med svartvit klädsel. Och hon hejar såpass bra att hon under bara två månader har fått med sig några till, så nu är vi några som hejar på varandra varje morgon (och jag kan erkänna att jag saknade det under hennes semester för inte vågade jag börja en ny hej-kedja). Men inte mer än så, och jag undrar vad som skulle hända om jag plötsligt en morgon utmanade tystnaden och sa något mer. "Vad jobbar du med?" eller något annat mer personligt som inte är "Att bussen ska vara så försenad varje morgon, man får ju kuta till tåget!", "Ursäkt, men vet du vad klockan är?" eller "Fint väder!". Så kanske att jag imorgon ska utmana tystnaden... fast det är inte riktigt så att jag är i behov av det för jag har ju min bok och man ska inte underskatta Edgar Allan Poe på orginalspråk (!), fast egentligen kanske det mer beror på modet. Skulle jag kunna börja en ny hej-kedja?

Förresten har jag äntligen börjat ta tag i alla papper som ligger i den o-organiserde röran.
Ciao!

Igen, å igen, å igen...

Ytterligare en gång har jag lyckats med det.
Jag står i hallen på morgonen, har precis dragit på mig mina guld-converse och jackan då jag kommer på att det ska regna idag (jag lite helt och fullt på SMHI, om du undrar). Frågan är då om jag ska kuta ner på mitt rum och hämta det lila paraplyet och därmed kanske också missa bussen, eller om jag ska hoppas att det inte regnar när jag är ute, men å andra sidan hinna med bussen?
Allt som oftast väljer jag alternativ ett, för även om jag tar med mig paraplyet och det regnar är det ytterst sällan jag använder det för jag är helt enkelt inte så förtjust i att gå med paraplyer... Men så ibland, som idag, vill jag ha ett. Nu slutar jag inte än på 2h och 45 minuter så det kanske inte är helt kört, men lite deprimerande är det ju när de har lovat regn och jag har tygskor och det dessutom hällregnar nu. Som om det inte vore nog finns det inget tak vid busshållplatsen (vad hjälper väl en lyktstolpe?).

By the way: Jag var på Mathilda och Joels bröllop i fredags, schyst värre :) Och grattis!

Ett rum fullt av stolar

Jag har allvarligt funderat på om jag inte borde ha ett rum fullt av stolar. Och kanske att en lite förklaring skulle vara på sin plats här.
Hemma i mitt rum lägger jag sällan grejer på golvet (fast fråga inte min pappa om det...), utan det mesta hamnar på skrivbordet, som inte längre är en organiserad röra, utan bara en vanlig röra, eller på någon av mina två stolar. Nu är det så att dessa två redan är upptagna och skrivbordet är, som sagt, ganska fullt, så alltså har jag klurat ut idén att ha ett rum fullt av stolar. Jag sitter nämligen alltid på golvet eller i sängen, vilket jag trivs bra med, men skulle ju vilja ha lite fler stolar så att jag kan lägga mina papper och tidningsutklipp på dem.
Klurigt va?

För övrigt lyckades jag precis skrämma slag på en abetskamrat. Tänk vad det värmer :)