h&m ♥ Sonia Rykiel = sant

Idag har jag - inte helt oväntat för er som känner mig - åkt till stan och kollat in h&m's senaste designersammarbete med Sonia Rykiel. Mycket trevligt. Jag fick med mig Therese, men tror egentligen att hon mest följer med för att jag tycker det är kul, vilket jag förstås uppskattar!

I alla fall var det färg, ränder, glädje, sött, och franskt. Alltså Sonia Rykielskt. Självklart hade jag kollat lite på hemsidan först, bara för att veta ungefär, men det är en helt annan sak att stå i butiken och röra.
Egentligen kan jag bara förklara så här: jag älskar ju museum, men där får man bara titta (undantaget musikmuséet!) och att då gå till en butik och få känna är ju helt fantastiskt! För håll med mig om att tyger inte kan upplevas helt och hållet med en blick!

Inte heller helt oväntat kom jag hem med en liten kofta, rosa-och svartrandig :)
Så här ser den ut:

Han

Han. Drömmarnas han. Han. Han. Han som vände sig om. Han. Han som tittade på mig, sneglade hitåt. Han. Han? Vem han? Han som står där. Han! Han vände sig om. Ja, han.

Slunga mig 15år tillbaks i tiden, tack!

Undrar hur nitti-tal är inte det här?

Finns i sjön, boot-cut jeans, familjemiddag på söndag, kort hår.
Och det är jag idag.

N

Jag har alltid hört att noshörningar ska vara så farliga. Nu har jag kollat i fotoalbum nr. 1 (alltså mitt första) och konstaterat att den första gången jag hörde det var förmodligen runt 199o för då har jag ett foto på några från Kolmården.

Wikipedia säger bland annat att "Noshörningar (Rhinocerotidae) är en familj uddatåiga (finns ens det ordet??) däggdjur. Deras mest utmärkande drag är det stora hornet på nosen. Ordet rhinoceros kommer från de grekiska orden rhino (nos) och keros (horn). Till skillnad från andra behornade däggdjur, består noshörningens horn av ett ämne som liknar hårt packat hår. "

Det visade sig också att de kan springa i upp till 45km/h. Så om man skulle bli jagad av en skulle det absolut inte vara lönt att försöka springa ifrån den. Inte om man inte är löpare på heltid vill säga...

Nu får man gärna ha önskemål om vad man vill läsa om på O.

Untitled #1

Nu blev det - helt ofrivilligt - ett sånt där långt glapp mellan nu och senaste inlägget.

Men. I alla fall. Veckan har varit på topp, verkligen! Det var länge sedan jag hade en så bra vecka. I tisdags var jag på teater med Sara: Bröderna Lejonhjärta som visades på Stadsteatern. Otroligt fantasifullt och kul när man är i den åldern att man växte upp med Astrids (Lindgren, alltså!) sagor. Det var faktiskt helt fantastiskt hur mycket de kan göra på bara en scen!

I fredags var jag oerhört effektiv, shopping i Stinsen, arbetsintervju på Feet First, snack med regionschefen för Carlings, helstädning av lägenheten och bio med Therese på kvällen - för att bara nämna något!
Jag och Therese såg - äntligen - Avatar. Galet bra! Jag vet inte ens vad jag ska skriva (så Aila, nej jag ska nog INTE plugga filmvetenskap), men jag är så nöjd med att ha sett den bara :)

Igår var det party! Och såhär i efterskott, grattis Victor!
Festen var kul, galet mycket människor; en massa jag kände och en massa jag inte kände, men å andra sidan får man ju alla möjligheter att vara social då så det passade mig bra. Jag har dessutom en del bra citat från kvällen, men de är kanske lite för internt för att dela här så jag fnissar lite för mig själv bara.

Dessutom har jag haft det stört bra på jobbet. Vi har exponerat om hela butiken, fixat skyltdockorna, backat rean, ... ja, en massa sånt som man förmodligen bara fattar om man jobbar i butik. Dessutom har vi haft så sjukt bra kunder. Åh!

Sånt gör dagen för mig

Jag har haft en fantastisk dag! Otroliga kunder, trevliga samtal, lite shopping hos oss, lite på Hemtex, skjuts hem från Alby, ... listan kan göras lång.

Jag bara spontankänner för att uppmuntra alla att ge lite extra i vardagen. En komplimang till en främling på busshållplatsen, ett leende extra, ett hej till den du möter på promenaden, ett tack till kassatjejen på Ica, ... även denna listan kan göras lång :)

Klädbrunchen

Efter att ha hört talas om den ett flertal gånger, men alltid jobbat i samband med tillställningen var det äntligen dags för mig att delta i klädbrunchen hos Lina.
Trevligt på alla sätt och vis! Vi åt (ungefär som vargen i Vargen och de sju Killingarna), vi pratade (ungefär lika mycket som Eminem rappar), och rykte, armbågade, sprang, övertalade , slängde och prutade för att själv göra så stor vinning som möjligt i pengar eller kläder, smycken och väskor.
För egen del blev jag av med rätt lite - fast jag hade rätt lite med mig också - där ibland ett treradigt pärlhalsband, örhängen och en bolero. Min stora - och enda - vinst var en don donna-väska. Blått och kanvas. Bra till jeans, och som Lydia så bra sa det för si sådär 7-8 år sedan så är jag en jeanstjej :)

Alltå: tack Lina, och tack alla andra!