Ordvitsar

I min familj är vi väldigt "ordvitsig" och så, men eftersom släkten börjar bli gammal finns det en tendens till upprepning av dem. Jag tänkte alltså dela med mig av de två vanligaste (fler kunde jag nämligen inte komma på då jag inte tycke de är speciellt roliga längre):

- Vi du sitta brevid mig, eller ska jag sitta brevid dig?
- Jag har glasögon för att se bra ut.

Annars gillar vi skarpt Karl-Beril citat och bjuder året om på fikon och glöggsniffande, ger Bodens Fästning i present till folk, tycker att det är synnerligen fina aftnar såhär på sommarhalvåret vilket ofta kräver utbringandet av en skål, och annars gillar vi att spela biljard. Speciellt kul var det såklart härom året då min lillebror fick just ett sådant och vi kunde invigningsspela.

Förresten har jag tänkt på en grej, varför heter frisersalonger alltid så fåniga saker (Vassa Saxen, t.ex.) eller har herrnamn?

Lagom svenskt

Varje morgon när jag åker till jobbet är det samma människor som står på samma hållplats och tillsammans väntar vi på samma buss. Trots detta hejar vi inte på varande.
Nej, ve och fasa! Tänk att heja på någon man inte känner! Eller inte... för en av oss började heja. En kvinna med svartvit klädsel. Och hon hejar såpass bra att hon under bara två månader har fått med sig några till, så nu är vi några som hejar på varandra varje morgon (och jag kan erkänna att jag saknade det under hennes semester för inte vågade jag börja en ny hej-kedja). Men inte mer än så, och jag undrar vad som skulle hända om jag plötsligt en morgon utmanade tystnaden och sa något mer. "Vad jobbar du med?" eller något annat mer personligt som inte är "Att bussen ska vara så försenad varje morgon, man får ju kuta till tåget!", "Ursäkt, men vet du vad klockan är?" eller "Fint väder!". Så kanske att jag imorgon ska utmana tystnaden... fast det är inte riktigt så att jag är i behov av det för jag har ju min bok och man ska inte underskatta Edgar Allan Poe på orginalspråk (!), fast egentligen kanske det mer beror på modet. Skulle jag kunna börja en ny hej-kedja?

Förresten har jag äntligen börjat ta tag i alla papper som ligger i den o-organiserde röran.
Ciao!

Igen, å igen, å igen...

Ytterligare en gång har jag lyckats med det.
Jag står i hallen på morgonen, har precis dragit på mig mina guld-converse och jackan då jag kommer på att det ska regna idag (jag lite helt och fullt på SMHI, om du undrar). Frågan är då om jag ska kuta ner på mitt rum och hämta det lila paraplyet och därmed kanske också missa bussen, eller om jag ska hoppas att det inte regnar när jag är ute, men å andra sidan hinna med bussen?
Allt som oftast väljer jag alternativ ett, för även om jag tar med mig paraplyet och det regnar är det ytterst sällan jag använder det för jag är helt enkelt inte så förtjust i att gå med paraplyer... Men så ibland, som idag, vill jag ha ett. Nu slutar jag inte än på 2h och 45 minuter så det kanske inte är helt kört, men lite deprimerande är det ju när de har lovat regn och jag har tygskor och det dessutom hällregnar nu. Som om det inte vore nog finns det inget tak vid busshållplatsen (vad hjälper väl en lyktstolpe?).

By the way: Jag var på Mathilda och Joels bröllop i fredags, schyst värre :) Och grattis!

Ett rum fullt av stolar

Jag har allvarligt funderat på om jag inte borde ha ett rum fullt av stolar. Och kanske att en lite förklaring skulle vara på sin plats här.
Hemma i mitt rum lägger jag sällan grejer på golvet (fast fråga inte min pappa om det...), utan det mesta hamnar på skrivbordet, som inte längre är en organiserad röra, utan bara en vanlig röra, eller på någon av mina två stolar. Nu är det så att dessa två redan är upptagna och skrivbordet är, som sagt, ganska fullt, så alltså har jag klurat ut idén att ha ett rum fullt av stolar. Jag sitter nämligen alltid på golvet eller i sängen, vilket jag trivs bra med, men skulle ju vilja ha lite fler stolar så att jag kan lägga mina papper och tidningsutklipp på dem.
Klurigt va?

För övrigt lyckades jag precis skrämma slag på en abetskamrat. Tänk vad det värmer :)

Vett och etikett

Idag på lunchen hamnade jag och en av läkarna, Bengt, i ett samtal om etikett. Vi pratade om lite allt möljligt, men jag fasnade för tvåsaker som jag inte viste tidigare och tänkte dela med mig av.

1. Enligt gamla seder ska man inte ge bort knivar då det är ett vapet och kan uppfattas fientligt. Inte ens sånna där kockknivar och alla har hemma. Däremot kan man sälja kniven till en vän för 1krona eller 50öre med förklaringen ovan.

2. Man ska inte öppna vinflakor på en gång när man får dem i present för då framstår det som att man inte har tillräckligt själv att bjuda på. Däremot går det bra att öppna chokladaskar för det kanske man endå inte hade tänkt bjuda på.

Så nu vet ni det!

Den Stora Jakten

Igår hade jag sannerligen en heldag. Första jobbade jag mellan o7oo och 13oo för att sedan ta mig raka vägen till stan (läses Stockholm). Väl där lunchade jag och mamma, och sedan var det dags för Den Stora Jakten. Egentligen är det inte så dramatiskt som det låter, utan jag skulle bara (inte bara för mig) köpa skor till ett bröllop jag ska på om två veckor. Men (alltid dessa men) jag har alltid problem med att hitta saker till fester, särskillt när det rör sig om lite mer uppklädda tillställningar. Typ bröllop. Paniken var alltså ett faktum.
Allt ifrån att mina fötter är gigantiska, till att jag inte trivs i partyklänning och aldrig kan matcha upptar mina tankar och förmörkar blicken för mig som en salva pilar förmörkade himmelen under medeltidskrigen.
Efter att ha kolla Din Sko, Nilson, Wedins, Ecco, och diverse andra skobutiker, var jag även in på Lindex, H&M, och Zara eftersom klädkedjor kan ha lite roliga dojjor ibland. Inget hittades och energin började sakta men säkert sina. Jag och mamma bestämde oss då för att ta en fika och Gallerian tornade upp sig (bokstavligt talat då vi befann oss nere i Sergelgången).
Inget går upp mot en kopp Rooiboste och en muffins (singularis: muffin?) och efter att ha fått i mig behövlig energi kunde jag tänka klart igen.
Väl tillbaka i butiken bestämde jag mig för ett par svarta skor som kanske skulle funka på bröllopet, och ett par röda som definitivt skulle funka. De sistnämnda var så fina att även mammma ville ha dem, och allt slutade med 150 kroners rabatt.
Efter denna smäll ser jag fram emot bröllopet lite mer... :)

Dagens ironi

Som tidigare nämnts jobbar jag på en vårdcentral. I receptionen står vårdcentralens enda fax. Dagligen sprutar den ur sig massa papyrus som jag sorterar till respektive mottagare.
Vi får också en massa oadresserad reklam, men oftas är den hyfsat befogad. Inte idag.
Jag har nu på morgonen lyckats få "Otroligt lågt pris, Snart slutsålt!". Gissa då vad det handlar om, för inte är det stödstrumpor eller bandage, inte ens plastmuggar till väntrummen eller nån prenumeration på Hus och Hem. Det handlar om en gummibåt! Men inte vilken som helst utan den otroliga modellen som dessutom till ett oslagbart pris kan köpas med en tillhörande motor. Vem vill inte ha en sån? Speciellt på en vårdcentral! ALLA! Eller... inte? Näe, inte.