Publicitet och promotion

När jag vet att någon har gjort något kreativt vill jag framhäva det, ställa det i rampljuset och få människor att observera hur bra och enkel grundtanken med kreativitet är.

Här om veckan var jag på fest hos en kompis och träffade diverser människor - kända som okända för mig - och bland dem en tjej som startade eget för att lära sig marknadsföring. "Jag tänkte att det bästa sättet att lära sig måste vara att starta eget, så det gjorde jag." Det låter så enkelt, men för mig blir det sällan så i praktiken.

Ialla fall har hon en internetbutik som man kan kika på här.
Jag kan säga på en gång att det inte riktigt är min grej, men som sagt, det är grundtanken och kreativiteten jag hyllar!

Glädjen

Under helgen - i söndags - när jag satt på förmiddagsmötet upplevde jag den där småputtrande glädjen som kommer sig av ingenting. Det där tillståndet när allt står rätt till med Gud, det naturliga tillståndet som vi bör leva i.
Nu vet jag vad jag ska sträva efter och hur jag vill ha det till vardags.

Förmiddagsfika

Här på Alfa är det viktigt med rutiner. Klockan 1o3o, till exempel, är det förmiddagsfika och i vanliga fall brukar jag bara ta en kopp grönt te och kanske en frukt. Idag var jag dock lite extra sugen så efter koppen te och en liten, sur och svårskalad apelsin (god, men jag kommer aldrig orka skala en igen!) ville jag fortfarande ha något. Således blev det att jag skar en bit ost (de andra brukar ta en knäckemacka med smör och ost, därav osten) och det visade sig att den var jättegod! Så min nya morgon rutin som jag initierade idag är att ta en knäckemacka med ost - och kanske också en bit ost vid sidan av - med grönt te, och om jag är mer hungrig efter det, en frukt.
Mer ost åt alla!

Mamma

Igår köpte jag en skål från Kosta Boda till min mamma. Designad av hennes favorit, Ulrica Hydman-Wallin, och hon blev jätteglad. Hon frågade också varför, för det var varken hennes födelsedag, mors dag, eller namsdag, men för mig var det helt att bero på. Bara för att jag sett den ett tag och vet hur mycket hon skulle vilja ha den.
Min mamma är den sån som alltid sätter sig själv sist, nästan aldrig köper nya saker till sig o.s.v. så jag tyckte att när hon nu själv nästan aldrig köper något så måste någon annan göra det.

Det här skrev jag inte alls för att upphöja mig själv på något sätt, utan mest för att jag har funderingar om varför människor gör som de gör, och hur man prioriterar.

Häxan från Portobello

För tillfället är det rätt lite att göra på jobbet (=Alfa Laval) och jag har gått och fluktat på en Paulo Coelho-bok i lunchrummet, som jag tog med mig till kontoret och började läsa igår. Eller rättare sagt började jag läsa den igår vid lunchen.
Något som faschinerar mig med hans böcker är att de alltid handlar om tro. Oftas katolicism, men ibland något annat som verkar avvikande helt från den tro jag är uppvuxen med och jag får uppfattningen att han själv har totat ihop en egen version av kristendomen, en som passar honom bäst.


Häxan från Portobello engagerar mig i sinnet: jag vill veta vad som ska hända, hur olika personer uppfattar/kommer att uppfatta henne, och vad hennes öde bli.
Det käns spännande att läsa vidare, men med en spänning som är skör. Jag skulle lätt kunna tappa intresset, trots faschinationen.

Dagen du föddes

Jag har tänkt på det här med födelsedagar. Varför firar man en födelsedag?
Idag tror jag mest att det är för att få presenter, och för att man ska göra det för det är en tradition som man ska se fram emot. Men från början måste det ju ha varit för att dagen du föddes hade så ofantligt stor betydelse för familj och vänner att den måste firas. Av glädje att du kom till världen. Konstigt vad den har nedgraderats...

I

Intärnpost
Jag har upptäckt att internposten här på Alfa använder samma sorters kuvert/pappfickor som man gör inom vården! Sensationellt, jag vet, men jag trodde faktiskt att de bara användes på vårdcentraler, sjukhus och dylikt.

Här kommer en länk till var allt började: länk.