Igår köpte jag en skål från Kosta Boda till min mamma. Designad av hennes favorit, Ulrica Hydman-Wallin, och hon blev jätteglad. Hon frågade också varför, för det var varken hennes födelsedag, mors dag, eller namsdag, men för mig var det helt att bero på. Bara för att jag sett den ett tag och vet hur mycket hon skulle vilja ha den.
Min mamma är den sån som alltid sätter sig själv sist, nästan aldrig köper nya saker till sig o.s.v. så jag tyckte att när hon nu själv nästan aldrig köper något så måste någon annan göra det.
Det här skrev jag inte alls för att upphöja mig själv på något sätt, utan mest för att jag har funderingar om varför människor gör som de gör, och hur man prioriterar.
onsdag 4 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fin gest av dig :)
Kan du inte skriva den på min blogg, den där listan över goda gärningar? :)
Bra initiativ! Fler uppmuntrande glasskålar till mammorna!
Sofie: du kan väl länka hit?
Åsa: tack, tack! jag tror min mamma skulle hålla med dig :)
Skicka en kommentar