Idag när jag satt på bussen mellan Slussen och Mölnviksrondellen (där jag går av till jobbet) tänkte jag på hur det ibland verkligen känns som att man är på is: det är lite halt; man känner hur det spricker runt omkring en åt vilket håll man än går; det är som att man står på ett isflak mitt i en jättestor vak och man har ju inte precis lust att simma i isvattnet till närmsta större is-fastland; det spricker när man går framåt så det enda alternativet är att vända åter.
Och så tänkte jag att det var skönt att ha Gud mitt i allt det.
onsdag 21 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar