Promenad no more.

Ledig.
Jag hade verkligen sett fram emot en promenad, typ en timme eller två, men det blev inte så bra...
Jag kämpade i snödrivor, gick ned mig i isvatten (ack, lömska skog!), och väger tydligen för mycket för att gå på skare.
Nu.
Hemma, nybryggt te, bra (obviously!) musik, fötterna på en nymicrad påse med körsbäskärnor.
Nu inväntar jag bara våren, tre månader, give or take, så kan jag vara ute igen :)

Sånt jag gillar

(Grammatikern i mig säger "det stavas faktiskt sådant!".)

Inte helt oväntat gillar jag 1920-tal, alltså estetiskt: mode, musik, färg och from och sånt. (Sådant.)

Jag gillar också att vinna, och då pratar vi allt som kan vinnas! Annars gillar jag paj, tjugofyrakyrkan, ost, 90-talsmusik, mina vänner, lila, när folk inte särskriver, hattar, frukt, färg och form i största allmänhet och mittemellanårstiderna vår och höst.
Just nu skulle jag verkligen gilla att vara ledig varannan helg (för det är jag tyvärr inte i mitt jobb) och att ha den fantastiska lägenheten på Söder som var helt i min stil (sekelskifte, 3meter takhöjd, vitlacerat golv, djupa fönsternicher, och annat jag gillar), men inte i min prisklass.

Jag gillar service i största allmänhet; varmt mat och kort väntetid på restaurang; mersälj i butik; folk på gatan som tar sig tid att förklara vägen för turister och andra; när det klickar mellan tåg och buss i kommunaltrafiken; uppehållsväder på min lediga dag. Sånt. (Sådant!)

Understimuledad? Jag?!

Nedan ser man vad som kan hända en ledig dag i Storvreten:

Nämen, ett egenstöpt blockljus!


Åh, en (nästan) tom pappersinsamling!


Nystädat!


Nyplanterad växt i tekopp!


Omplanterad Physalisväxt t.v. (yes, det är en av dessa små!).

En eloge!

Med mitt nya jobb är allt bra. Riktigt bra. Nu fattar jag åter igen hur schyst det är att trivas med sin chef och att ha kollegor som jobbar med en. Jag tror verkligen på det är företaget och att vi kan åstadkomma något bra, och nytt. Åhlens alltså. Det nya jobbet där jag betyder något i min roll och inte bara är ytterligare en utbytbar person.

Rosa bandet

All credd till Rosa bandet-kommittén som i år valt en helt ypperlig svensk illustratör som designer! Nämligen Liselotte Watkins. Det fick mig att rusa iväg till första bästa Lindex och köpte bandet, vilket jag har struntat i övriga år då bara reflexen fått mig att lätta på plånboken.
Schyst, schyst!

M

M:

* är bokstav nummer 13 i latinska alfabetet (men kommer ursprungligen från det grekiska alfabetets my, den 12 bokstaven)
* betecknar talet 1000 i romerska siffror
* står för "mötesplats" om du ser det utefter en väg
* är nationalitetsbeteckningen för bilar (och andra fordon) på Malta
* står ibland inom parentes efter ett personnamn och syftar då på dennes politiska läggning
* stå också för meter
* Om man placerar flera m efter varandra (mmm) står det för någon form av njutning, ex. "mmm marabou" kan de som tycker om choklad utbrista.

Och till sist en vers inspirerad av abc-boken Alfabetets användning anar aporna aldrig (av Alf Henriksson och Björn Berg):

Munskänken målade musik medan medellösa markismäterskan måttade måttet med måttstock. Måttligt muntert, muttrade maken.

Untitled #2

Idag har jag mest varit ledig och trött. Det är konstigt att för mycket ledighet bara leder till trötthet, bättre vore det ju om man kunde spara en känsla av utvilad för senare bruk (lite som i maxi-yatzee där man sparar kast)! Jag får tala med Gud om det och se vad Han kan göra åt saken.

Ialla fall så fick jag något gjort för när jag sitter här vid datorn och tittar mot hallen är jag idel leende. Där på väggen hänger nämligen inte mindre än åtta små tavlor signerade David LaChapelle. Japp, han är favvofotografen och såhär bra blev det!